Tussen
Hej.
Jag har lite sorg..nej, egentligen mycket sorg..
Idag när jag satt i solen och gassade som mest såg jag glimten av en himla liten fågel..
Tänkte inte mycket mer på det..Jag sa till min mor; Titta vilket söt liten fågel.
Vi konstaterade att den hoppade fram och inte var kapabel att flyga.
Det var Tussen. En liten gråsparvsunge som precis kastat sig ur boets trygga vrår för att se världen.
Och vilket värld han fick se sen. Familjen Johansson Lindströms bakgård.
Han dök ner i det mjuka gräset och var sedan lämnad åt sitt öde.
Ödet var jag. Jag plockade upp honom utan problem, han bara satt och tittade på mig. Inte det minsta rädd.
Och jag med min larviga förmåga tyckte att han vid flera tillfällen kväkte ur sig mamma till mig. Det får man tro om man vill. Jag väljer helt klart att tro detta. Försökte trycka i honom något att äta, men utan resultat.
Jag märkte att jag fortfarande har kvar barnet inom mig. Den första tanke som slog mig när jag såg den lilla fågelbäbisen var att jag måste hitta en bur. Men på något sätt förstod jag att det inte var någon bra lösning.
Jag umgicks med Min Tuss i två timmar sedan satte jag honom på en grov gren i eken och granskade varenda litet kliv den lille tog. Sedan var han bara borta. Kanske hade han flugit iväg och hittat nån fågelkompis. Eller så hade han störtat ner i marken igen. Jag vet inte. Men just nu känner jag att jag måste finna en ficklampa och leta efter honom.
Tanken på den lilla varelsen alldeles ensam och rädd där ute gör mig illamående.
Just nu hoppas jag att han kommer tillbaka i slutet av sommaren och ger mig ett tydligt tecken på att det är han. Då skulle mitt liv vara fulländat känns det som. Lille Tussen.
Ni kan inte ens förstå hur liten han var. Rita upp en bild inom er på en fågelunge och hälften så stor var han.
Han hade kunnat ha ett deciliter mått som pool.
Det var hur som helst berättelsen om Min Tuss. Och för er som tror att det döljer sig minsta lilla ironi mellan raderna i denna text har för en gångs skull väldigt fel.
Nu ska jag gå ut och ropa.
Jag har lite sorg..nej, egentligen mycket sorg..
Idag när jag satt i solen och gassade som mest såg jag glimten av en himla liten fågel..
Tänkte inte mycket mer på det..Jag sa till min mor; Titta vilket söt liten fågel.
Vi konstaterade att den hoppade fram och inte var kapabel att flyga.
Det var Tussen. En liten gråsparvsunge som precis kastat sig ur boets trygga vrår för att se världen.
Och vilket värld han fick se sen. Familjen Johansson Lindströms bakgård.
Han dök ner i det mjuka gräset och var sedan lämnad åt sitt öde.
Ödet var jag. Jag plockade upp honom utan problem, han bara satt och tittade på mig. Inte det minsta rädd.
Och jag med min larviga förmåga tyckte att han vid flera tillfällen kväkte ur sig mamma till mig. Det får man tro om man vill. Jag väljer helt klart att tro detta. Försökte trycka i honom något att äta, men utan resultat.
Jag märkte att jag fortfarande har kvar barnet inom mig. Den första tanke som slog mig när jag såg den lilla fågelbäbisen var att jag måste hitta en bur. Men på något sätt förstod jag att det inte var någon bra lösning.
Jag umgicks med Min Tuss i två timmar sedan satte jag honom på en grov gren i eken och granskade varenda litet kliv den lille tog. Sedan var han bara borta. Kanske hade han flugit iväg och hittat nån fågelkompis. Eller så hade han störtat ner i marken igen. Jag vet inte. Men just nu känner jag att jag måste finna en ficklampa och leta efter honom.
Tanken på den lilla varelsen alldeles ensam och rädd där ute gör mig illamående.
Just nu hoppas jag att han kommer tillbaka i slutet av sommaren och ger mig ett tydligt tecken på att det är han. Då skulle mitt liv vara fulländat känns det som. Lille Tussen.
Ni kan inte ens förstå hur liten han var. Rita upp en bild inom er på en fågelunge och hälften så stor var han.
Han hade kunnat ha ett deciliter mått som pool.
Det var hur som helst berättelsen om Min Tuss. Och för er som tror att det döljer sig minsta lilla ironi mellan raderna i denna text har för en gångs skull väldigt fel.
Nu ska jag gå ut och ropa.
Kommentarer
Trackback
