Hannas koja

 

Igår fick jag äntligen tummen ur och ringde pastorsexp. och bokade kapellet i rånäs för dop. Känns skojigt att planera och fixa för dop. Som den lilla ingressen skvallrar om är jag i full gång med att göra inbjudningskort.

Känns rätt så viktigt att det inte bara är ett inbjudningskort utan att det även är ett kort med foton av Loke som man kan spara på kylskåpet, eller kanske rama in. Tycker jag lyckats bra! Ni får dock inte se än..

Nu ska jag åka till min mor och umgås lite.

 

Var på ett besök till tandläkaren tidigare idag, och jag överlevde. Som tur var trodde jag att jag "bara" skulle laga en tand, men i själva verket var det rotfyllningen som skulle bli färdig. Det sparade mig mycket ångest. Så, nu är rotfyllningen äntligen färdig! Nu ska jag bara tillbaka nästa vecka och laga en annan tand.

Sitter i soffan och tar igen dagens uteblivna kaffeintag. Gott!
Lilleman sover som en klubbad bredvid.. Inget bra egentligen. Igår somnade han 18:30 och sov till och från fram tills vi gick och la oss. 00:30 vaknade han. Inte kul. Han som brukar sova så bra. Ska därför försöka väcka honom snart och bada så kanske han sover längre inatt :)

Sur, nybadad unge. 5 dagar ung.

Satte mig igår och skulle försöka skriva ner min förlossning. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Dels för att jag har endel minnesluckor och fick ta hjälp av förlossningsjournalen och dels för att det blev för långdraget och ointressant. För mycket detaljer. Därför struntar jag i den jag skrev ihop igår och berättar helt enkelt i korta drag. Utan exakta klockslag om du inte blir ledsen :)

Den efterlängtade lille gossen var beräknad den 29:e juni, men verkade stortrivas i magen och tänkte inte komma ut självmant. Den 14:e juli fick vi tid för igångsättning. Vi skulle vara på Danderyds sjukhus 08:00. Redan vid 10-rycket hade vi ett rum och vad inskrivna på förlossningen. Därefter gick allt både snabbt och långsamt kan man säga. Det tog inte lång tid alls innan de hade satt in en "ballong" och den kommit ut igen. Vi tänkte att det skulle gå jättesnabbt att få ut ungen. Därefter kom en sköterska in och tog hål på hinnorna. Kanske två timmar senare började jag känna av svaga sammandragningar. Började vanka runt för att få fart på det hela. Efter det kopplades jag upp på värkstimulerande dropp.

   Efter några timmar ber jag att få prova akupunktur. Märker ingen större effekt av nålarna förutom att de var i vägen. Vid 19-tiden börjar jag få rätt rejäla sammandragningar och får prova på lustgasen. (Vet att jag i den stunden tänkte att den var värdelös, men såhär i efterhand gjorde den nog sitt iallafall.)
Vid 23-tiden står jag nästan inte ut längre och ber om epidural. Det kändes som att komma till paradiset. All smärta försvann. BM tyckte att vi skulle sova några timmar. Robin somnar utan vidare, men jag kan inte. Istället för smärtan av sammandragningarna börjar jag nu känna av ett starkt tryck nedåt. Kan kanske liknas med att man inte har bajsat på 3 år.. kan jag tänka mig :)

   Vid 03:00 är jag efter mycket om och med öppen 10 cm, men bebisens huvud är inte tillräckligt långt nere. Provkrystar och efter ett par krystningar ger det resultat.
Klockan 08:45 den 15:e juli tittar han äntligen ut! Våran "lilla" gosse på blygsamma 5240g.
Nu skulle bara moderkakan släppa och komma ut, men det kan ju ta en stund hade jag hört, så det var inget jag oroade mig för. Hade bara ögon för min lilla guldklimp.
Fick akupunktur under lilltånaglarna (AJ!) för att den skulle släppa. Efter ca 40 min kom den äntligen, dock tog den med sig 3 liter blod. Blev kalabalik på rummet, stormade in människor. En gynläkare gick in och klämde åt livmodern för att stoppa blödningen. Inte helt skönt. Sen skenade dom iväg med mig till operation. Jag sövdes och fick massa läkemedel som skulle hjälpa till att dra ihop livmodern, samt några minuters kompression av livmodern.
   Kvicknade till på uppvaket med en massa trevliga damer runt mig. En av dom frågade om jag ville träffa "pappan&barnet", självklart ville jag det!
Vid 12 får jag äntligen träffa stackars Bobbo (som trodde att han skulle bli ensamstående pappa) och bebis. Vi myser en stund, sen måste de gå ner på avdelningen igen. På kvällen kom jag också ner till avdelningen och vi stannade kvar där till Onsdag förmiddag då vi äntligen fick åka hem!

Känner att det blev lite rörigt iallafall, men det är väl en världslig sak?

Summa summarum: Bebisen kom ut, han var stor, det var inget bra :)

Det var sannerligen inte igår jag skrev här och jag måste påstå att det hänt endel sen sist och att min tillvaro vänts upp och ner.

I vecka gav jag min sista uppdatering och nu räknar jag äntligen inte veckor längre. Prinsen var beräknad att kika ut den 29:e juni, men behagade vänta tills han blev uttvingad den 15:e juli. De längsta två veckorna i våra liv.
Nu är han iallafall hos oss efter många om och men. En fantastisk tid har vi haft tillsammans jag och min lilla familj. Blir varm i kroppen när jag tänker på att jag har så många år framför mig tillsammans med min fantastiska lilla grodpojke.

Ska försöka skriva ner min förlossning för de som är intresserade. Återkommer med det!