Att ta sig igenom en dag med kaffe

Sen första natten Loke föddes har han sovit på natten. Från kväll till morgon. I början vaknade han givetvis för mat å sådär, men inte mer än så.
 
Jag och Bobbo är väldigt bortskämda med att få sova hela natten. Nuförtiden somnar lille prinsen vid 8-tiden och vaknar till vid 9 om han inte blir väckt.
Efter tre dagar på dagis rinner snoret. Täppt näsa och behov av napp för att somna är ingen toppenkombo. Han fick sova mellan oss. Vaknade till var 5:e minut och grät. Insåg efter en stund att det inte alls var pga snuvan han vaknade. Hans mage såg ut som en ballong! Jättesvullen och magknip. Det hade nog blivit allt för mycket av det mesta på dagis. Mycket mjölk, banan, bröd osv. Han sov alltså som en kratta hela natten. Vi också.
Somnade innan lunch idag på dagis. Tussen. Hoppas det inte är nåt strul på magen utan att det bara blivit för mycket.
 
Ikväll ska vi till Uppsala och fira en kompis som fyller år snart. Ska bli trevligt, kommer kanske inte vara superpigg dock, får svepa en dunk kaffe innan eller nåt..

århundradets grej

Alltså hörrni, jag ska vara med om det coolaste!
 
Den 6 april 2014 ska jag kryssa med denna blygsamma skuta, hur fantastiskt är inte det?! Besöka Jamaica, Haiti och Mexiko. Jag smäller av! I sju dagar tillsammans med min lilla familj + Robins familj. Det kommer bli storslaget. Kan inte fatta! Därefter ska vi göra Miami. Jag dör.
 
Allure of the Seas

För att hjärtat inte gick i tusen bitar.. men kanske lite.

Första inskolningsdagen för lilla bus idag.
 
Jag var med fram till lunch, sen fick Bobbo hålla ställningarna själv, då jag behövde jobba. Så konstig känsla att se honom på förskolegården med alla barnen. Han känns så liten på nåt sätt, fast han inte är så liten egentligen.
En unge cyklade rakt på honom, då höll jag på att brinna av såklart. Sådana saker, vem ska skydda honom när jag inte är där sen?! Kommer personalen göra det?! Klart dom kommer.. men det känns som att det bara är jag och Bobbo i hela världen som kan skydda vår prins.
Om 45 minuter kommer dom hem iallafall, känns som jag varit ifrån prinskorven hur länge som helst fast det egentligen rör sig om nån timme.
 
Min unge som jag tror är en bebis fortfarande.. Det är han ju inte. Men han är det finaste jag vet i hela världen.

Torsdag

Det är inte helt lätt att komma in i jobbläge när Loke å Robin är hemma. Jag vill ju liksom bara hänga med dom istället för att sitta framför den här tråkiga datorn å jobba, men jag anstränger mig och det går rätt bra ändå. Som tur är har Robin myror i brallorna och kan inte bara sitta hemma.
 
På måndag morgon är det dags för inskolningssamtal på dagis. På tisdag drar själva inskolningen igång. Får se om både jag och Robin är med, eller om jag försöker hålla mig hemma å jobba. Pengar är ju ändå rätt bra att ha. Får se hur vi gör. Veckan därpå går ungen på dagis liksom. Hur konstigt är det?! Tror det kommer passa honom som handen i handsken, men det blir konstigt ändå.
 
Igårkväll var Sanne & Alex förbi på kvällsfika, hur trevligt som helst som vanligt. Dom har hittat ett drömhus som dom är intresserade av. Jag flyttar nog in där, så himla fint!
 
Nu ska jag pyssla vidare med jobb, måste försöka hitta en smideskrona till vardagsrummet också.. Mycket med det där..
 

Min fantastiska unge.                                 Foto: Johanna Thörnqvist
 

Två bilder säger mer..

 
 
Ni kan aldrig gissa vad som hände va?

14 månader senare..

..är jag tillbaka och jobbar igen. Och skoja inte att det är dom snabbaste 14 månaderna i hela mitt liv. Bara svischade till kan man säga.
 
Började tisdagen förra veckan. Ska vara ledig måndagar ett tag framöver så att pappan kan jobba åtminstone en dag i veckan. Sen är han pappaledig resten. Skönt att vi kunde lösa det så, hade känts mindre kul att kasta in honom på dagis direkt. Nu får han åtminstone en månad till hemma den lille prinsen. Sen börjar han ju gå bara 15 timmar/vecka så det är väl överkomligt också tycker jag.
 
Min lille gosse (som jag förövrigt fortfarande tror är en bebis) går like a boss! Helt plötsligt bara en dag i juli tog han 11 steg. Dagarna efter det tyckte han bara att vi var jobbiga som tjatade på honom om att gå hela tiden, så han slutade igen. Nu däremot, går han som om han aldrig gjort annat! Duktig!
 
Igår, för att babbla (?) om nåt helt annat fick jag ett infall när jag gick igenom posten (läs reklamen) och bad min karl svänga in på Jula och köpa en hylla. Denna hylla hade jag tänkt att jag skulle måla å så skulle den bli jättetjusig. Idag när solen sken som mest kom jag att tänka på hyllan och bestämde mig för att gå ut och stryka på den färg lite snabbt. Släpar ut hylla, bockar att lägga den på, färg å allting.. vad händer? Såklart börjar det regna från i princip klarblå himmel. Det händer bara mig. Jag övervägde några sekunder att bara gå in å låta skiten ligga där å bli blött men tog mig sen i kragen och började springa in med delarna till den nymålade hyllan. Sabla skithylla. Om ni har tur kanske jag orkar ta en före- och efterbild på väggen där hylljäveln ska sitta. Bara kanske.

Min badande skitunge!
 
 
 
 
 

RSS 2.0