Hannas koja

God afton mina trogna läsare.
Jag hoppas för allt i världen att dagen och aftonen varit till största möjliga belåtenhet.

Vaknade för sent.. Men eftersom jag hade beslutat mig för att ta en ofrivillig sovmorgon så gjorde detta inte så mycket.
Ann-Louise kom förbi på en fika. Mycket trevligt, som alltid.
När hon lämnat mina vidder åt jag god mat och beslutade mig för att jaga ut lat-djävulen ur mig, så jag gick till stallet.
Jag tyckte aldrig ens att det var en dålig ide. Det kändes väldigt rogivande och bra. Eftersom jag nu påbörjat mitt nya liv, kom denna promenad väl till pass. Det är dock en bit kvar tills någon börjar misstänka att jag har anorexia, så jag får ligga i. (Inte för att jag vill att folk ska tro att jag har det).(Jag har det inte heller) Nu sket jag i det blå skåpet så att säga. Jag vet inte vad jag menade med ovanstående. Jag har inte anorexia och kommer aldrig att få anorexia. Jag skämtar inte om anorexia på nå´t sätt. Jag bara nämner det ganska ofta kände jag nu. Skit samma!

Igår kväll när jag glott klart på två avsnitt av GG och beslutade mig för att det var hög tid att somna, kunde jag givetvis inte sova. Fast jag var trött. Anledningen:
Jag var tvungen att lära mig beatboxa, hur sjukt är inte det egentligen?! Förstår ni hur grav störning jag har?
Jag förstår inte. Jag har fått tips från svägerska:äldre att man ska säga Kissa på katten. Men jag kunde ändå inte.
Då var jag alltså tvungen att somna som ett misslyckande. Hur kul är det? Svar: Inte kul alls.


Skönhet i sin rätta bemärkelse. Mössan, i love.