För att hjärtat inte gick i tusen bitar.. men kanske lite.
Första inskolningsdagen för lilla bus idag.
Jag var med fram till lunch, sen fick Bobbo hålla ställningarna själv, då jag behövde jobba. Så konstig känsla att se honom på förskolegården med alla barnen. Han känns så liten på nåt sätt, fast han inte är så liten egentligen.
En unge cyklade rakt på honom, då höll jag på att brinna av såklart. Sådana saker, vem ska skydda honom när jag inte är där sen?! Kommer personalen göra det?! Klart dom kommer.. men det känns som att det bara är jag och Bobbo i hela världen som kan skydda vår prins.
Om 45 minuter kommer dom hem iallafall, känns som jag varit ifrån prinskorven hur länge som helst fast det egentligen rör sig om nån timme.
Min unge som jag tror är en bebis fortfarande.. Det är han ju inte. Men han är det finaste jag vet i hela världen.
Kommentarer
Postat av: Josephine
åh, så stor han har blivit redan! fina killen! förstår att du känner dig orolig över vem som ska skydda honom och att du ville vara med honom där! man kommer nog aldrig sluta oroa sig, även fast man vet att dom kommer bli väl omhändertagna ;) mammahjärtat är stort helt enkelt!
Postat av: hanna
Sv: Jaa! Mammahjärtat måste vara enormt helt enkelt! :)
Trackback
