Hannas koja

Hej världen.
Jag har inte alls något vettigt att delge er egentligen. Jag fick bara en enorm lust att faktiskt skriva något.

Kan börja med att tala om hur sjukt less jag är på allt vad snö innebär. Det skulle inte röra mig ryggen om det aldrig med kom snö. På riktigt. Jag skulle må rätt bra då. Snölös. Urs, hemska påfund.
Nej, nu kan det bli vår på riktigt, och allt vitt kan smälta och aldrig mer komma tillbaka. Farao så skönt.
Jag vill kunna sitta på min balkong i utemöblerna i kvällssolen och bara vara. Det tycker jag om.
Det skulle vara en fröjd att bara kunna öppna balkongdörren. Det har man inte kunnat sen i december nångång. Sick!

Bo har gått och blivit stor. Till mitt stora förtret. Eller stor och stor, han är näst intill fullvuxen iallafall. Kanske inte stå stor. Det beror väl iofs på vad man jämför med. Om man jämför med Mogge är han fortfarande rätt liten. Det är bra. Han är en riktig liten terrier. Jag har väldigt svårt att minnas varför jag ville ha en jack russell så mycket ibland. Emellanåt förstår jag väldigt väl varför jag skulle ha just en Bosse. Men ibland ger han mig hjärnblödning.
Nedan följer en lista på alla ting han måste skälla på:
- Människor
- Djur
- Soptunnor
- Brevlådor
- Egentligen allt av materia

Någon som förstår att jag får lite hjärnblödning ibland?
Hur som helst, han har sina stunder. För det mesta är han bara väldigt go. Det är bra.

Hm.. Undrar om det var något annat som rörde sig innanför pannbenet innan jag började skriva...
Kommer inte på något mer iallafall.. Det var nog det mest vesäntliga. Och det var ju HIMLA viktiga saker alltså.
Oj ja. Det här inlägget hade jag bara inte kunnat låta bli att skriva. Hur hade det slutat?

Nu är det bara ordbajseri på hög nivå. Nu ska jag titta på National treasures.
Natti natti.