När det simmar delfiner på himlen
God afton kära läsare.
Jag insåg precis att det var ett bra tag sen jag författade (?) något på denna blogg. Jag tycker synd om den. Bloggen alltså.
Jag sitter här med söndagsångest som är värre än vanligt. I morgon börjar jag jobba efter 4 veckors semester. Fy bubblan. Tur att jag inte har ett allt för ansträngande arbete. Men det är lik förbannat ett jobb. Troligtvis behöver man väl sätta sig och pula i en timme och sen känns det som att man aldrig varit ledig. Men det är bra också, lite fasta rutiner osv. Det är bra på alla sätt. Fy satan vad jag ska ta tag i mitt liv nu. Jag har planer på att bli en riktig hälsomänniska. Vi får se hur det går. Om jag tänker på mina tidigare erfarenheter av detta är de glömt på tisdag, men det får fan inte hända nu. Jag och Bobbo ska peppa varandra, kanske går bättre då. Hoppas.
Det har hänt lite saker den senaste tiden. Vi har bla eventuellt köpt ett hus. Det känns som en så jävla stor grej att jag inte kan förstå det. Den 31:a augusti blir allt klart om ingenting går snett längs med vägen.
Vi måste kolla upp grunden, så att den set schysst ut, men när det är gjort, om den ser bra ut, är vi husägare.
Hur konstigt låter inte det? Jätte konstigt om nån frågar mig.
Och om man har hus som ligger som "vårat" hus gör, måste man självklart ha en kisse som kan äta upp alla råttor. Så en liten svart herre ska vi få av svärföräldrarna i inflyttningspresent. Jag funderar på att kalla honom Roffe, annars blir det Fritz. Vi får se.
Hm.. känns som att det var något annat jag tänkt skriva här också.. Jo jusste! I onsdags hoppade jag, Bobbo och Rebecca på x2000-tåget till Göteborg. (Jag har aldrig mått så illa. Vi fick naturligtvis åka baklänges!!) Väl framme möttes vi upp av svärföräldrarna som redan var där. Vi gjorde stan lite snabbt och gick sedan för att inspektera hotellet. Det var väldigt trevligt. Fräschade till oss och gick längs med avenyn tills vi hittade en trevlig restaurang där vi käkade middag. Trevligt. Morgonen därpå var det uppstigning vid åtta rycket. ULLARED stod på schemat!
Ullared är som en dröm. Alldeles lagom mycket folk och mycket att fynda. Många timmar och påsar senare begav vi oss därifrån. Med en inte allt för fet plånbok, men va fan gör det liksom?! Pengar är ju ändå inte allt.
Dagen efter var det bara att packa in allt och alla i bilen för många mil och timmar hemåt.
Nu fick jag lite skrivkramp, så jag orkar inte skriva mer. Lyckligtvis tror jag inte att det var något mer jag hade på hjärtat. För att göra detta inlägg lite skojigare så får ni njuta av den enda bilden som finns på den här datorn.
Jag insåg precis att det var ett bra tag sen jag författade (?) något på denna blogg. Jag tycker synd om den. Bloggen alltså.
Jag sitter här med söndagsångest som är värre än vanligt. I morgon börjar jag jobba efter 4 veckors semester. Fy bubblan. Tur att jag inte har ett allt för ansträngande arbete. Men det är lik förbannat ett jobb. Troligtvis behöver man väl sätta sig och pula i en timme och sen känns det som att man aldrig varit ledig. Men det är bra också, lite fasta rutiner osv. Det är bra på alla sätt. Fy satan vad jag ska ta tag i mitt liv nu. Jag har planer på att bli en riktig hälsomänniska. Vi får se hur det går. Om jag tänker på mina tidigare erfarenheter av detta är de glömt på tisdag, men det får fan inte hända nu. Jag och Bobbo ska peppa varandra, kanske går bättre då. Hoppas.
Det har hänt lite saker den senaste tiden. Vi har bla eventuellt köpt ett hus. Det känns som en så jävla stor grej att jag inte kan förstå det. Den 31:a augusti blir allt klart om ingenting går snett längs med vägen.
Vi måste kolla upp grunden, så att den set schysst ut, men när det är gjort, om den ser bra ut, är vi husägare.
Hur konstigt låter inte det? Jätte konstigt om nån frågar mig.
Och om man har hus som ligger som "vårat" hus gör, måste man självklart ha en kisse som kan äta upp alla råttor. Så en liten svart herre ska vi få av svärföräldrarna i inflyttningspresent. Jag funderar på att kalla honom Roffe, annars blir det Fritz. Vi får se.
Hm.. känns som att det var något annat jag tänkt skriva här också.. Jo jusste! I onsdags hoppade jag, Bobbo och Rebecca på x2000-tåget till Göteborg. (Jag har aldrig mått så illa. Vi fick naturligtvis åka baklänges!!) Väl framme möttes vi upp av svärföräldrarna som redan var där. Vi gjorde stan lite snabbt och gick sedan för att inspektera hotellet. Det var väldigt trevligt. Fräschade till oss och gick längs med avenyn tills vi hittade en trevlig restaurang där vi käkade middag. Trevligt. Morgonen därpå var det uppstigning vid åtta rycket. ULLARED stod på schemat!
Ullared är som en dröm. Alldeles lagom mycket folk och mycket att fynda. Många timmar och påsar senare begav vi oss därifrån. Med en inte allt för fet plånbok, men va fan gör det liksom?! Pengar är ju ändå inte allt.
Dagen efter var det bara att packa in allt och alla i bilen för många mil och timmar hemåt.
Nu fick jag lite skrivkramp, så jag orkar inte skriva mer. Lyckligtvis tror jag inte att det var något mer jag hade på hjärtat. För att göra detta inlägg lite skojigare så får ni njuta av den enda bilden som finns på den här datorn.
Kommentarer
Postat av: josephine
detta var minsann på tiden ;)
Trackback
